Det var en besviken Thomas som gick och la sig igår kväll. Han var helt säker på att Österrike skulle ta sig till final. Jag var lite mer skeptisk. Jag hoppas bara att Sverige tar sig vidare så att vi har något land att heja på på lördag. Då är det Schlagerkväll hemma hos oss. Annars blir det mindre schlager och mer vin! ;)
Då är det dags. Årets höjdpunkt! Wiiii :) Jag håller alla tummar och tår att Sverige går vidare till final. Jag håller även en liten tumme för att Österrike ska gå vidare. Sångarna är sjukt populära i Österrike. Jag förstår inte riktigt charmen med en sån udda låt men jag tycker väl att låten speglar österrikarna på ett bra sätt - lite speciella ;)
Heja Lucas Plöchl och Trackshittaz (bara namnet säger ju en del). Gå vidare till finalen så det blir lite kamp på lördag. Sverige vs. Österrike!
På grund av prinsessan Estelles dop fick vi på skolan besök av Österrikisk TV. Vi är nästan som filmstjärnor här på skolan. Denna gång lyckades jag hålla mig undan från kameran. :D Det var bara eleverna som blev intervjuade och de var jätteduktiga är både förstå och svara på tyska!
En av våra fina asfaltsmålningar.
Alla var jätteduktiga men lite blyga inför TV-kameran ;)
Helgen i Italien var precis vad jag behövde för att ha energi hela vägen ut. Fyra veckor kvar till sommarlovet. Fyra veckor kvar på jobbet.
Sista natten i Italien blev däremot inte riktigt vad vi hade planerat. Klockan 4 vaknar jag av att Thomas försöker väcka mig. Han roppar mitt namn och skakar mig kraftigt. Trodde jag. Strax efter klockan fyra natten mot söndagen drabbades Italien av en jordbävning. Det var tack vare skakningarna som jag vaknade, det var inte Thomas som skakade mig.
Så rädd har jag aldrig varut förut. Vi var 170 kilometer ifrån epicentrum men jag var säker på att sängen skulle falla ihop och en del billarm gick igång. Trots att jorden slutade att skaka slutade inte jag att skaka. Fy vad rädd jag var! Jag är rätt glad att vara hemma igen.
Som liten var jag rädd för jordbävningar och trodde väl adrig att jag skulle få vara med om en själv. Tur att vi var så pass långt borta från epicentrum som vi ändå var. Tydligen så ska skakningarna ha känts ända bort till Innsbruck i Österrike. När hela marken skakar är man inte så kaxig.
Thomas och jag är på en liten minisemester i Italien. Italien gör mig aldrig besviken. Sol, bad, pizza, rödvin och vänliga människor. I morgon är helgen över men det ska bli lite skönt att få komma hem igen. Som alltid saknar jag min egen säng och mina kinder bränner på grund av för mycket sol. Thomas har brännt sig, som vanligt. Han är väldigt noga med att smörja sig men ändå glömmer han vissa delar av kroppen vilket resulterar i världens bränna. Denna gång var det armbågarna..haha. Nu ska jag bege mig till sänge för att ladda upp inför sista dagen innan vi beger oss av hemmåt efter lunch.
Eftersom Johanna och Robin är på besök så har vi tillbringat dagen med lite bergsbestigning. Jag är lagom trött i fötterna och Johannas fötter stinker värre än surströming.
Efter 20 minuter fick vi ta dagens första paus. Då började tvivlet komma. Pulsen låg säkert runt en 120 slag/minut.
Jag och Johanna checkar utsikten. Här är ett av de få kort då Johanna faktiskt står raklång. Höjdrädd som hon är hade hon gärna krypit upp för bergen.
Efter ett tag handlade det inte om några stigar utan det blev mer klättring.
Efter ett tag kom vi upp till en höjd där snön fortfarande låg kvar och hindrade vägen. Då fick vi klättra mer. Då blev det faktiskt lite läskigt. Snöns yta var hal som is och ramla där så åker du pulka över stupet.
Thomas gillade kontrasten!
Härligt solväder med snön kvar på marken. + 30 grader nere i dalen!
Johanna och Robin hittade ett par skidor. De tänkte åka ner.
Jag fick en glad överraskning uppe på toppen. Det fanns Germknödel!!! Johanna är nöjd över att ha smaka. Men aldrig igen.
Jag hatar avsked. Fy fan vad jobbigt det är! Innan påsklovet slutade en elev i klassen och det är så fruktansvärt tomt på skolan utan honom. Det var skolans lilla busfrö. Det är ett av yrkets nackdelar. Man börjar ju gilla de små liven så fruktansvärt mycket. Idag kom en bekant till familjen föbi med ett brev som Mr.F skrev innan han flyttade. Då väcks minnen till liv.
Allt vi behöver göra är att överleva helgen. Sedan kommer värmen. YR skriver om solsken och 25 grader nästa vecka. Då kommer det sista att explodera ut i grönt och alla kalla tankar kommer att förvinna. Vad jag längtar. Denna vecka har kännts som två..minst. Jag är så trött.
Veckans positiva är att jag har kommit igång med träningen igen. Inga hemska virus eller bakterier som härjar. Nu siktar jag mot bröllopsformenNu siktar jag mot bröllopsformen
(¯`°•.¸ ღ♥ Syrenerna blommar äntligen i Wien ♥ღ ¸.•°´¯)
